Jag måste sluta internetshoppa när jag är på jobbet!!!

Regnet öser ner över båten, det har varit dåligt väder i flera dagar nu. Idag försov jag mig också, jag drömde att jag var i Paris så var inte direkt sugen på att gå ut när telefonen ringde. Stressigt och jobbigt fick jag slänga på mig kläderna och springa ut. Det är tur att man har nära till jobbet. Men morgonen räddades av kocken som kom ut med varmchoklad till mig klockan 05.00. Mycket snällt!
Jag har inte tagit mig tid att räkna ut medelåldern ombord än tyvärr. Men jag tänker göra det innan jag åker hem.

Min lilla mamma fyllde år igår med! Grattis igen! Tänka sig att blomsterbudet hittade hela vägen ut i skogen, det trodde jag faktiskt inte.

Jag vill komma hem och kunna ha på mig klänning! "Råkade" beställa hem den här idag.

Nu är vi tillbaka i Nynäshamn igen, nästa gång vi kommer hit får jag gå av :) Jag längtar supermycket! Massa saker på gång nu ju.
Dagen har gått långsamt och Daniella har åkt hem. Det blev helt tomt med en gång. Så nu är jag ensam tjej igen och den yngsta efter mig är 32 år gammal. Jag ska allt ta och räkna ut hur mycket jag drar ner medelåldern på den här båten. Kanske gör det imorgon.
Tråkigt att vara ensam igen. Nu har jag inga morgonrutiner kvar, jag och Danni tittade alltid på minst ett avsnitt av Gossip Girl till frukosten. Nu sista veckan måste jag träna så om jag ska titta på fler avsnitt så får det bli i gymmet.

26 maj har det varit idag. För exakt ett år sedan satt jag och grät hemma. Dagen innan studenten och jag hade inte fått hem min klänning som jag hade beställt. Som tur var fick mamma hjälpa mig med en nödlösning. Herregud vad tiden har gått fort.

Vad tråkig jag är som aldrig skriver något här längre, Tyvärr händer det inte så mycket här. Jag städar och målar varje dag. Men idag händer något, något tråkigt i och för sig. Daniella åker hem och lämnar mig här med alla gubbar. Men nu är det min tur nästa gång. Bara en vecka kvar nu, det ska bli riktigt skönt att komma hem. Jag fattar inte att det är sommar snart. Eller att det där sakerna som jag planerat så länge snart blir av. Det märks igen att jag tänker för mycket. Kände att det var på väg att spåra ut och bli ett flummigt inlägg om mina tankar, ännu en gång.
5 veckor har jag varit här nu. Det märks! Ibland när jag står ute vid manifoldern och kollar så det inte läcker kommer jag på mig själv med att jag pratar med mig själv. Det har blivit värre nu det sista när jag sitter ute klockan 04.00 på morgonen och pratar tyska. En vecka  kvar, sen åker jag hem och kopplar av jobbhjärnan och låter den riktiga Cecilia komma tillbaka.
Nu har vi snart ankomst i Nynäshamn. Tänkte försöka somna en stund innan det.
Hej svejs!

Mina nya solglasögon!

Tänkte på min lilla vän som gillar döskallar när jag såge denna. Den är från Disney Couture, Pirates of the Caribbean kollektionen

Ja internet har varit lite sådär halvkasst och jag har jobbat mycket så det har innte blivit så mycket skrivande här. För några dagar sen låg vi i en sluss och skulle in i Kielkanalen. I denna sluss har de en liten affär som är öppen dygnet runt där de säljer lite allt möjligt. Jag, Daniella och eleven här ombord står framme på backen och har precis förtöjt och står och pratar om att RomRussin är världens äckligaste glass. De har nämligen alltid det här ombord av nån konstig anledning. Kanske för att den ska räcka längre, jag vet inte. Men i alla fall så går det förbi en liten gubbe i hängslebyxor på kajen och äter en glass som han köpt i den lilla affären. Han går och flinar åt oss och Daniella säger: "Åhh icecream!" Gubben berättar att det finns i affären och säger att han ska gå och köpa åt oss. Vi bara skrattar tills vi inser att gubben faktiskt vänder och går tillbaka till affären. Kort därefter står han vid landgången och jag tar emot en påse med glass. Jag tittar och ser att det är ROMRUSSIN! På pinne! Jag visste inte ens att det fanns. Men vi åt upp glassen alla tre och den var faktiskt helt okej för det var inga stora russin i. Det kan vara lite roligt att stå i slussen i alla fall.

Nu ligger vi i hamn i Antwerpen och jag hade tänkt åka till en affär de har här borta i hamnen. Får väl se hur det blir, den öppnar inte förrän 10.30. Segt att bara vänta.

Har inte varit en jättebra dag idag faktiskt. När jag gick upp för andra gången efter 15 nån gång satt jag och pratade med Leo i telefon. Jag kände på mitt öra där jag har mitt örhänge i tragus. Eller rättare sagt hade. Hela skiten lossnade! Pluppen satt kvar på stången och jag har nu ett jack in i den lilla flärpen. Varför händer sånt här alltid mig? Den har antagligen vuxit längre och längre ut tills idag när den gav upp helt. Jag har allt tyckt att den suttit lite långt ut på sistonde. Knepigt! Såhär fint ser mitt öra ut nu.

Nu ska jag upp och jobba. Helt galet att gå upp såhär tidigt med ibland är det faktiskt skönt. När det är så här fina morgnar till exempel.

Jo jag hann inte riktigt komma fram till det jag tänkta skriva igår. Det är ju så här att man är standby 24/7.
Jag tyckte att Sveriges bidrag med Saade var ett av de bästa. Om inte det bästa. Men Azerbajdzjan! Och Italien för den delen med, vilken skit! Det är precis som varje år.

Tänk vad något litet blir så stort här ute. Jag har under många år tyckt att Melodifestivalen är ett onödigt påhitt och har knappt tittat på finalen heller. Men här ombord blir man helt insatt. I förrgår satt jag och Daniella och tittade på semifinalen när Saade var med och blev helt till oss när han gick vidare. Och nu ikväll satt vi och tittade igenom varenda bidrag fast att jag vet att jag snart ska jobba igen. Tror de ringer om 10 minuter ungefär. Nej de ringer nu. Måste dra!

http://www.aftonbladet.se/wendela/article13019093.ab

Vad är det här för sjuk artikel? Eller rättare sagt mamma!
Hon beställer botox på internet som hon sedan sprutar in i sin 8-åriga dotters ansikte för att hon ska vinna skönhetstävlingar. Hon säger att dottern inte bett om det men att hon vet att dottern är missnöjd med sina skrattrynkor. Vilken värld vi lever i! En 8-åring ska inte få skratta längre.
Inte nog med det hon vaxar även dotterns ben.

Mamman uttalar sig även om att botox inte är farligt för hon använder det på sig själv också. Dottern säger att det gör ont men att man vänjer sig vid det. Det är väl inget man ska vänja sig vid när man är 8 år gammal! Stackars lilla flicka!

Alltid lite småläskigt när det är fredag den 13:e. Ska vara extra försiktig idag.

Har haft en bra morgon. Det var fattiga riddare till frukost. Första gången som jag åt det i hela mitt liv. Det var gott men alldeles för sött för min del. Sen var jag faktiskt nere i gymmet och tränade. Jag tänker sköta mig nu tills jag ska hem. Det är inte så långt så jag ska verkligen göra detta nu. Så bestämt!
Nu tänker jag sova.

Inte hänt så mycket idag, vi åker från Norge mot Nynäshamn och jag har målat under dagen. Det är bra för det tycker jag är roligt.

Kvällen spenderades med Daniella nere i dagrummet. Vi roade oss med varsin ansiktsmask och Eurovision. Det var väl tur att Saade gick vidare, vad skulle vi annars hitta på på lördag? De flesta låtarna var ju dåliga och konstiga som alla år fast några var ju bättre än andra. Får väl se hur det går på lördag nu då.
Godnatt!

Haha i förrgår när vi låg inne i Göteborg, efter att jag och Daniella kommit tillbaka från shoppingturen och börjat jobba igen hände en rolig grej. Jag står ute vid manifoldern och håller koll som vanligt och Daniella sitter på bryggan och sköter lastningen. Det var så varmt så jag hade lyckats klunka i mig en hel 1,5 liters flaska med vatten och kände att det kanske var dags att tömma blåsan. Eftersom att jag håller koll på slangarna och öppnar och stänger manifoldern när det ska göras så ropade jag upp Daniella på radion och frågade om det var okej att gå på toa. Men eftersom att vi är så rumsrena och seriösa så blev samtalet på radion såhär:
Jag: "Daniella, är det okej om jag går på toa?"
Daniella: "Nej, du får gå och sätta dig och kissa i ankarklyset!" (Ett hål där kättingen går ner till ankaret)
J: "Okej då"
D: "Nä okej du kan få gå på toa för denna gången då, men då är jag snäll!"
J: "Okej tack så mycket!"

Precis efter detta ringer telefonen på bryggan och Daniella svarar. Då är det våran agent som kommer ombord när vi är i Göteborg och lämnar papper och sånt som frågar vem det är som ska gå och kissa. "Det är Cecilia som ska göra det, hur visste du det?" Agenten svarar: "För jag och 55 kryssningspassagerare på kryssningsbåten Athena hörde precis det på radion!"

Hahaha! Inte nog med att dom hade hört det på den båten, gubbarna på kajen hade också hängt med i vårat samtal och säkert flera andra båtar med. Så kan det gå när man använder samma radiokanal. Men det bjuder jag på, för det är ju mest bara roligt.

Asså det här med fördomar gör mig så förbannad ibland. De senaste gångerna som jag råkat ut för det har varit i Göteborg. Både nu sist jag var iland i tisdags och gången innan det. Vi kan börja med den första gången.
Jag hade gått av båten och åkt iland för att gå hem en stund. I Göteborgs hamn finns det en gate man måste passera både när man ska gå in och ut. När man går in så måste man visa legitimation och säga vart man ska. Nu när jag kom till gaten och visade mitt leg och sa att jag skulle till Pandion säger killen i luckan "Jaha jag antar att du är besökare" Vadå antar!!! Bara för att jag är tjej så kan väl jag också jobba på en båt och inte bara åka och hälsa på min pojkvän eller vad han nu trodde att jag skulle göra. Jag förklarade att jag jobbade där och sen var jag lite småsur tills jag kom till båten.
Men nu i tisdags var värre! För det inträffade inte bara en gång, utan två. Jag och Daniella sprang runt i Haga och letade efter en butik som tydligen stängt och blivit ersatt med nån Skin Plan skönhetssalong. Vi står utanför och klurar på om vi är rätt när mannen i salongen kommer ut och frågar om vi vill ha hjälp. Till slut står vi inne i salongen och han har lurat i oss att vi ska testa våran hud i nån apparat han har. Det skulle bara ta några minuter så vi tjatade inte emot. Han pratar om nån produkt som är bra att ta bort smink med och frågar om vi bor i stan och vi förklarar att vi just idag ligger inne med båten i hamnen. "Jaha! Men då har ni ju jättemycket smink ombord!" "Öhh...nej! Vi jobbar på en tankbåt och kör asfalt, vi står i orange overall och blå hjälm hela dagarna så där behövs inte mycket smink!" Vilken jäkla dåre! Som att Stena Lines färjor är de enda båtarna som finns. Vad trött man blir!
Sen kom vi tillbaka och skulle ta oss in genom gaten igen. Daniella går först, räcker fram sitt körkort till killen i luckan och säger Pandion.
"Ja, det är en båt!"
"Ja jag vet det, jag jobbar där!"
"Jaha då vet du att det är en båt då" Säger han spydigt och tittar på oss.
Då räcker jag fram mitt leg och säger att jag också ska till Pandion.
"Jaha är du besökare?"
"NEJ! Jag jobbar också där!"
Så fortsatte han att tjöta om massa idiotgrejer precis som att vi var helt dumma i huvudet. Ibland undrar jag vad det är med folk. Bubblan de lever i kan ju inte vara särskilt stor, eller?

Tro inte att jag och Daniella nöjde oss med en shoppingdag, vi var iland även igår. Då blev det shopping i Göteborg och jag drog med min vän på alla möjliga ställen. Tyvärr så fick vi en jättetråkig lunch så vi var tvugna att ta en kladdkaka på ett annat ställe också. Riktigt tråkigt när man betalar för mat som inte alls är värda pengarna. Som Daniella sa "bara för att man lägger maten på en stor vit tallrik så betyder det inte att det är gott!"
Vi fick handlat även denna gång och vi blev båda nöjda med våra köp. Det var ju helt galet fint väder också så det var perfekt dag att gå iland.

På kvällen kom Leo och hälsade på mig en stund och hade med sig rosor och en godispåse, söt han är! :) Han fick ta med alla mina nya fynd hem för de lär inte få plats i resväskan.

Nu är jag i Drammen, Norge förresten. Det är snabba puckar som gäller här. Imorgon förmiddag åker vi vidare igen så nu på morgonen blir det att stå vid manifoldern. Så dags att sova!

Det verkar krångla med publiceringen men vi testar.
Det har hänt en massa grejer här ombord som tagit ganska mycket energi på senaste tiden. Lite dagisnivå på det hela men nu verkar det lösa sig, hoppas på det i alla fall.

I måndags så låg vi i Köge i Danmark och där ligger vi i hamn jättenära stan. Så efter lunch stack jag och Daniella iland på en liten shoppingtur. Vi gick gatan upp och gatan ner och sprang in i nästan varenda klädbutik. Riktigt trevligt, det kändes precis som att vi var på semester. Man behöver komma bort från båten emellanåt annars blir man knäpp. Det är tur att Daniella är skåning och förstår vad danskarna säger för jag fattade inte ett ord. De frågade varenda gång vi gick in i en butik om vi ville ha hjälp (Daniella tolkade) men jag stod där som en fån och log och sa nåt som säkert inte alls passade in. Haha jag måste sett riktigt korkad ut.
Vi hittade ganska mycket faktiskt. Jag fick med mig ett linne, en regnjacka, en blus, en ring och en nyckelring med en uggla. Som avslutning på dagen köpte vi varsin glass och det var nog den godaste vaniljglasssen jag ätit i hela mitt liv. Det var riktig vanilj i och den var alldeles lagom mjuk. MUMS!

Här är lite bilder från dagen.


Vi gick förbi några pelare som var helt täckta med virkade och stickade budskap.


Den här målningen hittade vi på en vägg. Dock är den målad på papper som sitter på väggen, lite häftigt tycker jag. Kul att Daniella håller sin hand precis sådär.


Min nya nyckelring och ring

Sämst uppdatering på den här bloggen som vanligt. Jag har fullt upp, eller inte riktigt men jag måste få min sömn också har varit lite dåligt med det på sistonde. Nu är vi i Köge i Danmark i alla fall, kom hit nu på kvällen och imorgon efter lunch bär det av mot Göteborg igen!
Igår på morgonen var jag och Daniella på Coop och tittade runt lite. De har tagit bort sminkavdelningen där så det har blivit jättedåligt, typ helt tomt i hela affären. Men vi köpte lite tidningar som jag lyckades få med mig den här gången. Daniella köpte kinderägg till hela besättningen för idag hade hon ordnat en liten övning. Vi var tre lag och fick gå en liten runda på däck och svara på frågor i en liten poängpromenad. Mycket trevlig övning! Hon hade kombinerat oil spill, abandon ship och life raft övning. Mitt lag vann och hade alla rätt! Men alla fick såklart ett kinderägg. Riktigt roligt att se vuxna män sitta och fråga varandra vad de fick i sina ägg och jämföra sina leksaker. Nu ligger det små plastleksaker överallt. Jag fick en chihuahua som man kan ha i en liten handväska.
Med det säger jag godnatt!

Nu åker vi mot Nynäshamn. Känns som att det var ett tag sen vi var där nu, jag kommer inte ens ihåg när jag var där sist. Vi åkte från Göteborg klockan 02.00 imorse (ja för mig är det morgon). Jag hann åka hem en stund efter min vakt på kvällen och träffa Leo. Jag fick rosor och en påse Riesen. Som för övrigt är slut nu för jag och Daniella har mumsat lite nu på morgonen. Det kändes inte som att vara hemma den här gången heller. Det är en konstig känsla.

Jag försöker få fram Icas nya reklamfilm som jag missat eftersom att jag aldrig tittar på tv. Helt sjukt egentligen att man väljer att titta på en reklam frivilligt. Men dom vet ju vad dom sysslar med, har ju verkligen lyckats med sina reklamer. Undrar hur många delar de gjort egentligen. Den nyaste är ju jättesöt i alla fall!

Som vanligt den här tiden på dygnet säger jag godnatt/godmorgon!

Jag lyssnar på live-versionen, blundar och låtsas att vi är där.

When you try your best, but you don't succeed
When you get what you want, but not what you need
When you feel so tired, but you can't sleep
Stuck in reverse

And the tears come streaming down your face
When you lose something you can't replace
When you love someone, but it goes to waste
Could it be worse?

Lights will guide you home
And ignite your bones
And I will try to fix you

And high up above or down below
When you're too in love to let it go
But if you never try you'll never know
Just what you're worth

Lights will guide you home
And ignite your bones
And I will try to fix you

Tears stream down on your face
When you lose something you cannot replace
Tears stream down on your face
And on your face I...

Tears stream down on your face
I promise you I will learn from my mistakes
Tears stream down on your face
And on your face I...

Lights will guide you home
And ignite your bones
And I will try to fix you

Så då var det rensat lite. Ursäkta för allt ordbajsande, jag vet knappt vad jag skriver. Det får bli vad det blir helt enkelt. Jag har gått med thinner-trasan för länge nu.

Nu är vi på väg till Malmö och kommer dit i eftermiddag. Redan ikväll ska vi åka vidare mot Göteborg. Kanske min lilla vän har lust att träffas en stund i vår kära stad under onsdagen? :) Jag skulle behöva lätta upp sinnet lite.

Morgonen har rullat på, jag och Daniella satt tillsammans på bryggan och höll koll på en massa fiskebåtar. De tror att de kan köra hur de vill dom där dårarna och är inte rädda för att bli påkörda. Aja vi körde inte över något som tur var. Efter det körde jag min vanliga städning som jag alltid gör på morgonen. Jag har även vikt ihop kartonger, väldigt stimulerande jobb.
Till frukost fick vi american panncakes, inte alls nyttigt! Jag vet jag måste skärpa mig nu men ibland behöver man lite energiklickar i vardagen. Det finns inte så gott om det här nämligen.
Det blev en liten övning när vi hade ätit upp. Daniella fick göra en "Williamsons turn" En sväng som man ska göra ifall någon ramlar överbord så att man ska komma tillbaka till samma ställe där personen föll i. Utan att köra över personen i fråga såklart. Det är nåt snille (antagligen Williamson själv) som har räknat ut att man ska göra på ett speciellt sätt. Det var spännande, första gången jag var med om en sån övning.

Nu tänker jag sova tills de ringer och väcker mig.

Nej jag är inte så bra på det här faktiskt. Jag vet inte jag har varit lite deppig på senaste eller nä, eller jag vet inte. Jag vet faktiskt inte riktigt hur det är fatt med mig. Det känns inte som jag. Jag tror att jag har tappat bort mig själv nånstans. Kanske var det i Norge eller vår senaste hamn i Finland. Eller så är det helt enkelt så att den riktiga Cecilia stannade kvar i Göteborg och väntar där till 1 juni. Eller kanske rent utav för längesen. Inte vet jag. Jag har liksom stängt av delar av min hjärna. Jag bryr mig inte om hur jag mår, jag känner liksom inte efter för det är ingen idé. Hur många man än har omkring sig här så är man ensam. Jag känner fortfarande att jag dör lite varje dag. Mina drömmar och mitt vanliga liv bleknar bort bland allt vatten runt omkring mig. Jag tänker så mycket att tappar bort mig bland mina egna tankar. Jag vill ju göra så mycket men jag förstår mig inte på mig själv. Jag är fånge i mitt eget liv och det är bara jag själv som är räddningen. Men jag plågar mig själv ner i botten.
Det märks att jag tänker alldeles för mycket, det blir flummigare inlägg och rynkorna i pannan blir bara fler. Jag vill leva fullt ut, men det jag gör nu finns inte ens med i planeringen. Det gör mig rädd för då är det något annat som jag misssar. Livet är för kort och det ger mig panik. Jag har åldersnoja, jag är rädd för att livet ska springa ifrån mig, att jag inte ska hinna med och så tvingar jag mig själv att göra något jag inte vill. Jag ser hur folk i min omgivning blir äldre och förstår att det drabbar även mig.
Jag är 20 år gammal, eller ung kanske man ska säga. Fast det är lätt att glömma, när jag är här känner jag mig som 40.
Men i alla fall, jag måste styra upp mitt liv. Det är alldeles för kort för att man ska lägga ner tid på idioter som man kallar vänner men helt plötsligt skiter i dig för att de har hittat en ersättare. Det är inte okej, jag har varit alldeles för snäll. Men vet ni vad? Det är slut på sån skit nu! Jag tänker umgås med personer som jag trivs med och som bryr sig på riktigt. Jag tänker inte bry mig om de andra. Jag har varit med om det för många gånger redan. Jag har mognat riktigt mycket på ett år medan vissa står still. Jag tänker ett steg längre än vad många andra gör. Blinda människor som super sig fulla och inte inser att allt man gör får konsekvenser.
Jag sätter nu ner ännu en milstolpe i mitt liv, sen går jag vidare. Lite klokare, lite mognare och med några fler ärr. Alla bär en ryggsäck. I den lägger man stenar som man samlar på sig på vägen och bär med sig resten av livet, man lär av sina misstag och utvecklas hela tiden. Nu rensar jag i min, behåller de jag tycker är viktiga. Känner att ryggsäcken blir lättare, tar fart och springer åt ett annat håll. Jag lämnar mina gamla stenar för de ger mig bara mer tyngd, jag behöver inte alla så de får ligga kvar. De är inte ensamma, de ligger kvar tillsammans med minnen från en tid som aldrig kommer tillbaka.

Jag ska ut på jakt efter nya stenar!