Ja vad ska jag skriva, känner mig tom och trött. Tror jag tappade energin på vägen ut till båten förut idag. Ja jag är tillbaka. Fast att jag sagt till mig själv så många gånger att "Aldrig mer!". Jag fattar inte varför jag gör detta mot mig själv när jag vet att jag mår dåligt av det. Aja nu är det såhär att man måste ha pengar för att leva.

Vi var 4 stycken som skulle gå på båten idag, vi samlades vid personalkontoret klockan 11. Som tur är ligger det bara 5 minuter från mig så om jag jämförde med de andra gubbarna så fick jag sovmorgon. Fast jag hade hellre legat kvar i sängen med Leo hela dagen. Han följde mig i alla fall dit fast att han var jättetrött. Världens snällaste! Sen satt jag utanför och väntade. Solen lyste och jag kände bara för att springa iväg, köpa mig en glass (på specialstället som ligger alldeles bredvid) och sen rymma därifrån. Varje gång jag ska åka till båten hoppas jag att nån ska kidnappa mig och ta hem mig igen. Det är inte nyttigt att känna så och jag vet om det.
Vi åkte i alla fall till Fiskebäck och fick åka med en båt ut till båten, som låg utanför och väntade längre bort. Sen fick vi klättra upp på lotslejdaren (den där repstegen på utsidan av båten). Jag stod och tittade när de drog upp min väska i ett rep och bara väntade på att den skulle åka i vattnet, då hade jag nämligen åkt hem igen.
Men nu ligger jag här i min hytt och längtar hem. Allt låter och rör på sig överallt. Jag har jobbat 4 timmar idag och är redan trött. Om 6 timmar böjar jag igen. Så nu börjar hjulet snurra igen, jobba, äta, sova, jobba, äta, sova. Men förhoppningsvis kommer det gå fort. Jag har några positiva saker jag kan ta upp men jag väntar med det. För nu vill jag faktiskt kunna vara lite deppig och tycka synd om mig själv (fast jag vet att jag har valt det själv).
Godnatt världen utanför, jag är tillbaka i bubblan!