Nu har vi lämnat England och ska tillbaka till kalla Sverige. Det har i och för sig varit iskallt här på morgonen idag också men nu är det soligt ute, väldigt härligt. Vi kommer att komma till Nynäshamn på torsdag morgon ungefär så det är ett tag kvar. Nu ligger jag bara och väntar på att jag ska börja igen.

Jag har en vän som jag skulle kunna säga att jag har känt sen första klass. Men det har jag inte. Vi har gått i samma klass 9 år men har liksom aldrig umgåtts. Våra vägar har korsats lite här och där, och vi umgicks lite ibland och har nästan inga minnen av varandra, fram tills nu. Nu hörs vi nästan varje dag. Jag har tänkt varje gång vi har umgåtts innan att varför är jag inte med henne oftare? Jag vet inte varför men det hade väl en mening. Man kan ju växa ifrån vänner men vi har liksom blivit tvärtom. Det passar väl rätt bra för vi är lite tvärtom. Jag vet inte hur vi lyckas varje gång men det blir aldrig som vi tänkt, det händer nya, roliga knäppa saker som jag inte tror att så många är med om. Och det är det bästa, vi gör den trista vardagen till äventyr. Det är svårt att förklara, det är nog bara vi som fattar. Och det räcker.
Jag är väldigt glad att du finns och är som du är. Vi har båda varit med om falska vänner men jag känner verkligen att du är en äkta bra vän och det är jag väldigt tacksam för. Vi behöver inte låtsas vara någon annan eller göra oss till för att ha roligt. Vi är som vi är, gör som vi vill och jag tror aldrig att jag har skrattat så mycket med nån som jag har skrattat med dig.
Det låter nästan som en töntig kärleksförklaring men jag är bara glad för att vi är så grymma.

Tack för att du finns min vän!

Det blev ett väldigt deppigt inlägg imorse. Det känns lite bättre nu men jag mår fortfarande lite dåligt. Kanske är för att det är helt grått ute hela dagen. Lossningen har krånglat idag med, trycklarm och grejer så vi fick nödstoppa. Som tur var fick vi ordning innan det hände nåt allvarligt. Snart måste jag sova igen.

Det är nog inte många som förstår hur det är att vara på en båt i 6 veckor. Har man aldrig varit det själv så går det inte att förstå. Då kan man inte förstå hur det sliter psykiskt. Jag är helt hjälplös när jag är här. Händer det nåt hemma så kan jag inte göra ett skit åt det. Det är inte så himla roligt att man blir bortglömd så fort man packat sin väska för åka. Det är ett liv när jag är hemma och ett annat när jag är på båten. Inte konstigt att gamla sjömän blir som dom blir. Jag skiter i det här nu jag pallar inte mer. Antingen gör jag slut med livet på båten eller skiter i livet där hemma. Det är för mycket att ta hand om helt enkelt.

Förtöjningen gick bra men sen tog det längre tid. Det blev ett himla meck med landgången. Där vi alltid brukar ha den när vi ligger i Tees låg en massa slangar. Slangar som de annars sbrukar flytta på men de vägrade att göra detta. Landgången låg som en livsfarlig vippbräda ett tag när tidvattnet började gå upp. Till slut fick vi flyttat den till ett annat ställe där den låg lite bättre, för tillfället. Jag känner på mig att det kommer att krångla med den på vakten sen.
Dags att sova, imorgon blir det räkmacka till frukost (men jag tar nog ändå min vanliga gröt)

Nu ska vi förtöja i Tees.

Riktigt seg morgon, den har gått så långsamt! Det bästa är att jag kan ringa och väcka Leo när jag har slutat jobba. Han låter så mysig när han är nyvaken.

Ja nu är jag alltså tillbaka på jobbet och det känns som en evighet tills jag ska hem igen. Det var inte alls roligt att gå upp imorse. 03.30 ringde klockan första gången, samma tid som den kommer ringa varje dag nu i 6 veckor. Leo var snäll och körde mig till flygplatsen och jag hade sån ångest, jag ville inte åka. Jag har alltid tyckt att det varit roligt att vara på flygplatsen för jag har förknippat det med att åka på semester. Nu tycker jag bara att det känns jobbigt och hemskt. Jag vet inte hur många gånger jag sa till Leo att jag inte ville åka samtidigt som jag tittade runt på alla som var glada och skulle på semester. Antingen gick de runt i flipflops eller bar på nerpackade skidor och såg glada ut. Men där bland alla glada fanns även två arbetskamrater som också skulle mönstra på.
När vi kom till Edinburgh i Skottland så stod det en man med en skylt med våra namn på, han skulle köra oss till båten. Mitt namn var Mr.Bengtsson. De antog väl att jag var en man som alla andra som jobbar på båt, nästan alla andra.
Nu ligger jag i min hytt och längtar hem som vanligt. Men jag vet att det inte är någon idé att börja räkna dagarna än. Jag börjar med att räkna ner tills Leo åker till jobbet igen det är 5 dagar kvar. Jag ska försöka sova nu för klockan 04.00 är det dags att ställa sig där ute och stirra igen.
Godnatt.

Nu är jag tillbaka i min hytt/fängelsecell. Vi ligger och lastar i Dundee, Skottland och ska nog vara här ett och ett halvt dygn. Nu måste jag vila lite innan jag ska ut och jobba. Det är inte roligt det här!

Imorgon 06.25 går mitt flyg så då är det dags för jobb igen. Denna gången bär det av till Skottland och sen vet man ju aldrig vart man hamnar. Just nu är jag inte alls sugen på att åka, surprise! Idag har jag målat som en dåre på väggen men den får nog vänta 6 veckor innan den blir klar.

För mig var det idag men egentligen är det faktiskt igår. Jag övertalade Josefin att komma och ta en fika med mig efter hon hade slutat skolan. Jag mutade henne med att visa henne några nya antikaffärer jag hittat. Det är sånt vi brukar roa oss med min vän och jag, titta på gamla saker och hitta på historier om vad de varit med om.

Ganska nära där jag bor finns det ett antikvariat som jag brukar titta förbi ibland. De två första gångerna jag var där och tittade blev det bara genom fönstret för det var stängt. Men där inne på en stol låg två ljusstakar och jag fastnade direkt. Jag fick skynda dit dagen efter för att försäkra mig om att ingen annan skulle hinna före. Det är ju inte direkt att det finns fler på lager, köper man det inte så är det snart borta. Nu sitter dem i hallen.

Leo kom hem igår, det har varit sol ute och jag har fått min kyckling. Allt känns mycket bättre idag :) Det som känns jobbigt nu är att jag inte vet när jag ska få åka till jobbet. Det kan bli vilken dag som helst nu så jag sitter bara och väntar på telefonsamtalet där jag får reda på vart i världen jag ska åka.

Det märks att det är lördag idag. Det luktar potatisgratäng med vitlök i trappuppgången, folk står och väljer chips på Hemköp, det tänds ljus i fönstren och många har på sig finkläder. Själv sitter jag ensam hemma och känner mig så omotiverad så det finns inte. Jag orkar verkligen inte laga mat eller göra nåt av allt annat jag egentligen borde göra. Det går ju inte att få tag i en färdiggrillad kyckling nu för tiden heller så jag får bli utan mat. Det är sjukt jag har varit på jag efter en kyckling två gånger i tre olika affärer på senaste tiden men det finns inte nånstans.

Idag har jag haft en trevlig shoppingdag med mor och far, ja pappa var faktiskt med. Jag fick tag i lite smått och gott till hemmet, jobbet och till mig själv. Blev bland annat ett par nya converse för det är faktiskt vår nästa gång jag kommer hem från jobbet. Just det jag köpte en stor väckarklocka till jobbet så att jag säkert kommer upp lagom till när jag börjar klockan 04.00 varje dag. Jag satte i batterierna när jag kom hem och klockan låter som en galen tupp! Om jag inte vaknar av den så vaknar jag nog inte alls.

Igår natt kunde jag inte somna. Jag låg och vred mig till klockan 06.00 innan jag kunde somna. Det är varulven i mig som vaknar för jag kan verkligen inte sova när det är fullmåne.

Nu har jag hållt på och kladdat med tuschpenna på väggen ett tag och så här blev det.

Nu är det inte långt kvar innan jag ska ut på haven igen. Tyvärr blir det antagligen tidigare än beräknat så det är mindre än en vecka kvar. Leo har åkt till jobbet och jag har antagligen redan åkt när han kommer hem igen.

Nu sitter jag hemma och har det mysigt i min onepiece och min pojkvän i soffan. Tyvärr är han sjuk och har varit det i 3 veckor snart så det börjar bli lite tråkigt. Jag hoppas att han blir frisk snart så vi kan hitta på nåt skoj innan jag ska tillbaka till jobbet. Det är inte långt kvar nu så jag får passa på att njuta av tiden här hemma.

Idag har pappa varit här och fixat och grejat och vi har äntligen fått ljus i hallen. Vi har försökt få upp lampan innan men då slog den ut säkringen med en gång så något har ju varit fel. Mitt upp i allt lamp-uppsättande så kom vårat nya köksbord och stolar. De var glada att det redan var kaos så de inte skräpade ner. Så det blev en trevlig middag vid ett stort köksbord idag :)

Ojoj här går det segt! Men det blir så när man har annat att stå i när man är ledig. Det har inte hänt så mycket. Julförberedelser, julafton hemma hos mormor och morfar med familjen, sen blev jag sjuk och var inte helt hundra på nyår så jag var hemma med min pojkvän och min vän Josefin men det var väldigt trevligt. Kom ut en sväng vid tolvslaget för att titta på fyrverkerierna. Helt sjukt att så mycket pengar bara eldas upp, men fint var det.