Nu har jag stått mina fyra timmar vid manifoldern som vanligt. Självklart började det regna men det gjorde ingenting. På nåt vis så gick tiden lite fortare. Det slutade även regna så fort jag gick in. Jag har ett eget regnmoln som förföljer mig. Men jag är glad ändå. Jag vet inte varför men just nu känns allt bra. Kanske för att jag vet vad som komma skall. För många är hösten ett slut på sommaren, för mig ska det bli en start på något bra. Ett nytt projekt, ett nytt kontrakt och nya tider. Det känns uppfriskande, jag behöver det.
Tack min lilla vän för att att du finns, jag behöver nån som pushar mig i rätt riktning och hjälper mig upp när jag faller.


Fy vad tiden går fort! Det är över tre år sedan du tog den här bilden