Idag sa Lasse att han skulle spela en låt för mig på bryggan. Det var Födelsedag med Per Gessle. Han hade tänkt spela den på min födelsedag men glömt det.
Den började såhär:

Ibland känns det som
som om jag alltid hamnat fel
som om jag alltid stötts av el
och brunnit upp lite i taget

Då kände jag bara "Vad gör jag här? Jag missar mitt liv!"

Jag blir knäpp här, de som känner mig vet det. Jag ska inte vara på en båt, det är inte meningen. Jag ska ju göra något annat. Men vad? Jag har så mycket i mitt huvud. Jag planerar för framtiden hela tiden, vad jag ska göra när jag kommer hem. Inget av det jag vill göra kan jag göra här. Just nu ägnar jag halva tiden av mitt liv till att planera för andra halvan. Vad är det för mening med det? Jag hinner ju ändra mig tusen gånger innan jag ens fått chansen att börja med nåt. Jag blir frustrerad för att jag är helt fast. Jag är fånge i mitt egna liv och jag vet att det bara är jag själv som är räddningen. Men jag står bara och tittar på. Livet springer förbi och jag har fastnat i spåren.