Ja nu är jag alltså tillbaka på jobbet och det känns som en evighet tills jag ska hem igen. Det var inte alls roligt att gå upp imorse. 03.30 ringde klockan första gången, samma tid som den kommer ringa varje dag nu i 6 veckor. Leo var snäll och körde mig till flygplatsen och jag hade sån ångest, jag ville inte åka. Jag har alltid tyckt att det varit roligt att vara på flygplatsen för jag har förknippat det med att åka på semester. Nu tycker jag bara att det känns jobbigt och hemskt. Jag vet inte hur många gånger jag sa till Leo att jag inte ville åka samtidigt som jag tittade runt på alla som var glada och skulle på semester. Antingen gick de runt i flipflops eller bar på nerpackade skidor och såg glada ut. Men där bland alla glada fanns även två arbetskamrater som också skulle mönstra på.
När vi kom till Edinburgh i Skottland så stod det en man med en skylt med våra namn på, han skulle köra oss till båten. Mitt namn var Mr.Bengtsson. De antog väl att jag var en man som alla andra som jobbar på båt, nästan alla andra.
Nu ligger jag i min hytt och längtar hem som vanligt. Men jag vet att det inte är någon idé att börja räkna dagarna än. Jag börjar med att räkna ner tills Leo åker till jobbet igen det är 5 dagar kvar. Jag ska försöka sova nu för klockan 04.00 är det dags att ställa sig där ute och stirra igen.
Godnatt.