Tänk vad något litet blir så stort här ute. Jag har under många år tyckt att Melodifestivalen är ett onödigt påhitt och har knappt tittat på finalen heller. Men här ombord blir man helt insatt. I förrgår satt jag och Daniella och tittade på semifinalen när Saade var med och blev helt till oss när han gick vidare. Och nu ikväll satt vi och tittade igenom varenda bidrag fast att jag vet att jag snart ska jobba igen. Tror de ringer om 10 minuter ungefär. Nej de ringer nu. Måste dra!

Alltid lite småläskigt när det är fredag den 13:e. Ska vara extra försiktig idag.

Har haft en bra morgon. Det var fattiga riddare till frukost. Första gången som jag åt det i hela mitt liv. Det var gott men alldeles för sött för min del. Sen var jag faktiskt nere i gymmet och tränade. Jag tänker sköta mig nu tills jag ska hem. Det är inte så långt så jag ska verkligen göra detta nu. Så bestämt!
Nu tänker jag sova.

Inte hänt så mycket idag, vi åker från Norge mot Nynäshamn och jag har målat under dagen. Det är bra för det tycker jag är roligt.

Kvällen spenderades med Daniella nere i dagrummet. Vi roade oss med varsin ansiktsmask och Eurovision. Det var väl tur att Saade gick vidare, vad skulle vi annars hitta på på lördag? De flesta låtarna var ju dåliga och konstiga som alla år fast några var ju bättre än andra. Får väl se hur det går på lördag nu då.
Godnatt!

Haha i förrgår när vi låg inne i Göteborg, efter att jag och Daniella kommit tillbaka från shoppingturen och börjat jobba igen hände en rolig grej. Jag står ute vid manifoldern och håller koll som vanligt och Daniella sitter på bryggan och sköter lastningen. Det var så varmt så jag hade lyckats klunka i mig en hel 1,5 liters flaska med vatten och kände att det kanske var dags att tömma blåsan. Eftersom att jag håller koll på slangarna och öppnar och stänger manifoldern när det ska göras så ropade jag upp Daniella på radion och frågade om det var okej att gå på toa. Men eftersom att vi är så rumsrena och seriösa så blev samtalet på radion såhär:
Jag: "Daniella, är det okej om jag går på toa?"
Daniella: "Nej, du får gå och sätta dig och kissa i ankarklyset!" (Ett hål där kättingen går ner till ankaret)
J: "Okej då"
D: "Nä okej du kan få gå på toa för denna gången då, men då är jag snäll!"
J: "Okej tack så mycket!"

Precis efter detta ringer telefonen på bryggan och Daniella svarar. Då är det våran agent som kommer ombord när vi är i Göteborg och lämnar papper och sånt som frågar vem det är som ska gå och kissa. "Det är Cecilia som ska göra det, hur visste du det?" Agenten svarar: "För jag och 55 kryssningspassagerare på kryssningsbåten Athena hörde precis det på radion!"

Hahaha! Inte nog med att dom hade hört det på den båten, gubbarna på kajen hade också hängt med i vårat samtal och säkert flera andra båtar med. Så kan det gå när man använder samma radiokanal. Men det bjuder jag på, för det är ju mest bara roligt.

Asså det här med fördomar gör mig så förbannad ibland. De senaste gångerna som jag råkat ut för det har varit i Göteborg. Både nu sist jag var iland i tisdags och gången innan det. Vi kan börja med den första gången.
Jag hade gått av båten och åkt iland för att gå hem en stund. I Göteborgs hamn finns det en gate man måste passera både när man ska gå in och ut. När man går in så måste man visa legitimation och säga vart man ska. Nu när jag kom till gaten och visade mitt leg och sa att jag skulle till Pandion säger killen i luckan "Jaha jag antar att du är besökare" Vadå antar!!! Bara för att jag är tjej så kan väl jag också jobba på en båt och inte bara åka och hälsa på min pojkvän eller vad han nu trodde att jag skulle göra. Jag förklarade att jag jobbade där och sen var jag lite småsur tills jag kom till båten.
Men nu i tisdags var värre! För det inträffade inte bara en gång, utan två. Jag och Daniella sprang runt i Haga och letade efter en butik som tydligen stängt och blivit ersatt med nån Skin Plan skönhetssalong. Vi står utanför och klurar på om vi är rätt när mannen i salongen kommer ut och frågar om vi vill ha hjälp. Till slut står vi inne i salongen och han har lurat i oss att vi ska testa våran hud i nån apparat han har. Det skulle bara ta några minuter så vi tjatade inte emot. Han pratar om nån produkt som är bra att ta bort smink med och frågar om vi bor i stan och vi förklarar att vi just idag ligger inne med båten i hamnen. "Jaha! Men då har ni ju jättemycket smink ombord!" "Öhh...nej! Vi jobbar på en tankbåt och kör asfalt, vi står i orange overall och blå hjälm hela dagarna så där behövs inte mycket smink!" Vilken jäkla dåre! Som att Stena Lines färjor är de enda båtarna som finns. Vad trött man blir!
Sen kom vi tillbaka och skulle ta oss in genom gaten igen. Daniella går först, räcker fram sitt körkort till killen i luckan och säger Pandion.
"Ja, det är en båt!"
"Ja jag vet det, jag jobbar där!"
"Jaha då vet du att det är en båt då" Säger han spydigt och tittar på oss.
Då räcker jag fram mitt leg och säger att jag också ska till Pandion.
"Jaha är du besökare?"
"NEJ! Jag jobbar också där!"
Så fortsatte han att tjöta om massa idiotgrejer precis som att vi var helt dumma i huvudet. Ibland undrar jag vad det är med folk. Bubblan de lever i kan ju inte vara särskilt stor, eller?

Tro inte att jag och Daniella nöjde oss med en shoppingdag, vi var iland även igår. Då blev det shopping i Göteborg och jag drog med min vän på alla möjliga ställen. Tyvärr så fick vi en jättetråkig lunch så vi var tvugna att ta en kladdkaka på ett annat ställe också. Riktigt tråkigt när man betalar för mat som inte alls är värda pengarna. Som Daniella sa "bara för att man lägger maten på en stor vit tallrik så betyder det inte att det är gott!"
Vi fick handlat även denna gång och vi blev båda nöjda med våra köp. Det var ju helt galet fint väder också så det var perfekt dag att gå iland.

På kvällen kom Leo och hälsade på mig en stund och hade med sig rosor och en godispåse, söt han är! :) Han fick ta med alla mina nya fynd hem för de lär inte få plats i resväskan.

Nu är jag i Drammen, Norge förresten. Det är snabba puckar som gäller här. Imorgon förmiddag åker vi vidare igen så nu på morgonen blir det att stå vid manifoldern. Så dags att sova!

Det verkar krångla med publiceringen men vi testar.
Det har hänt en massa grejer här ombord som tagit ganska mycket energi på senaste tiden. Lite dagisnivå på det hela men nu verkar det lösa sig, hoppas på det i alla fall.

I måndags så låg vi i Köge i Danmark och där ligger vi i hamn jättenära stan. Så efter lunch stack jag och Daniella iland på en liten shoppingtur. Vi gick gatan upp och gatan ner och sprang in i nästan varenda klädbutik. Riktigt trevligt, det kändes precis som att vi var på semester. Man behöver komma bort från båten emellanåt annars blir man knäpp. Det är tur att Daniella är skåning och förstår vad danskarna säger för jag fattade inte ett ord. De frågade varenda gång vi gick in i en butik om vi ville ha hjälp (Daniella tolkade) men jag stod där som en fån och log och sa nåt som säkert inte alls passade in. Haha jag måste sett riktigt korkad ut.
Vi hittade ganska mycket faktiskt. Jag fick med mig ett linne, en regnjacka, en blus, en ring och en nyckelring med en uggla. Som avslutning på dagen köpte vi varsin glass och det var nog den godaste vaniljglasssen jag ätit i hela mitt liv. Det var riktig vanilj i och den var alldeles lagom mjuk. MUMS!

Här är lite bilder från dagen.


Vi gick förbi några pelare som var helt täckta med virkade och stickade budskap.


Den här målningen hittade vi på en vägg. Dock är den målad på papper som sitter på väggen, lite häftigt tycker jag. Kul att Daniella håller sin hand precis sådär.


Min nya nyckelring och ring

Sämst uppdatering på den här bloggen som vanligt. Jag har fullt upp, eller inte riktigt men jag måste få min sömn också har varit lite dåligt med det på sistonde. Nu är vi i Köge i Danmark i alla fall, kom hit nu på kvällen och imorgon efter lunch bär det av mot Göteborg igen!
Igår på morgonen var jag och Daniella på Coop och tittade runt lite. De har tagit bort sminkavdelningen där så det har blivit jättedåligt, typ helt tomt i hela affären. Men vi köpte lite tidningar som jag lyckades få med mig den här gången. Daniella köpte kinderägg till hela besättningen för idag hade hon ordnat en liten övning. Vi var tre lag och fick gå en liten runda på däck och svara på frågor i en liten poängpromenad. Mycket trevlig övning! Hon hade kombinerat oil spill, abandon ship och life raft övning. Mitt lag vann och hade alla rätt! Men alla fick såklart ett kinderägg. Riktigt roligt att se vuxna män sitta och fråga varandra vad de fick i sina ägg och jämföra sina leksaker. Nu ligger det små plastleksaker överallt. Jag fick en chihuahua som man kan ha i en liten handväska.
Med det säger jag godnatt!

Nu åker vi mot Nynäshamn. Känns som att det var ett tag sen vi var där nu, jag kommer inte ens ihåg när jag var där sist. Vi åkte från Göteborg klockan 02.00 imorse (ja för mig är det morgon). Jag hann åka hem en stund efter min vakt på kvällen och träffa Leo. Jag fick rosor och en påse Riesen. Som för övrigt är slut nu för jag och Daniella har mumsat lite nu på morgonen. Det kändes inte som att vara hemma den här gången heller. Det är en konstig känsla.

Jag försöker få fram Icas nya reklamfilm som jag missat eftersom att jag aldrig tittar på tv. Helt sjukt egentligen att man väljer att titta på en reklam frivilligt. Men dom vet ju vad dom sysslar med, har ju verkligen lyckats med sina reklamer. Undrar hur många delar de gjort egentligen. Den nyaste är ju jättesöt i alla fall!

Som vanligt den här tiden på dygnet säger jag godnatt/godmorgon!

Så då var det rensat lite. Ursäkta för allt ordbajsande, jag vet knappt vad jag skriver. Det får bli vad det blir helt enkelt. Jag har gått med thinner-trasan för länge nu.

Nu är vi på väg till Malmö och kommer dit i eftermiddag. Redan ikväll ska vi åka vidare mot Göteborg. Kanske min lilla vän har lust att träffas en stund i vår kära stad under onsdagen? :) Jag skulle behöva lätta upp sinnet lite.

Morgonen har rullat på, jag och Daniella satt tillsammans på bryggan och höll koll på en massa fiskebåtar. De tror att de kan köra hur de vill dom där dårarna och är inte rädda för att bli påkörda. Aja vi körde inte över något som tur var. Efter det körde jag min vanliga städning som jag alltid gör på morgonen. Jag har även vikt ihop kartonger, väldigt stimulerande jobb.
Till frukost fick vi american panncakes, inte alls nyttigt! Jag vet jag måste skärpa mig nu men ibland behöver man lite energiklickar i vardagen. Det finns inte så gott om det här nämligen.
Det blev en liten övning när vi hade ätit upp. Daniella fick göra en "Williamsons turn" En sväng som man ska göra ifall någon ramlar överbord så att man ska komma tillbaka till samma ställe där personen föll i. Utan att köra över personen i fråga såklart. Det är nåt snille (antagligen Williamson själv) som har räknat ut att man ska göra på ett speciellt sätt. Det var spännande, första gången jag var med om en sån övning.

Nu tänker jag sova tills de ringer och väcker mig.

Nej jag är inte så bra på det här faktiskt. Jag vet inte jag har varit lite deppig på senaste eller nä, eller jag vet inte. Jag vet faktiskt inte riktigt hur det är fatt med mig. Det känns inte som jag. Jag tror att jag har tappat bort mig själv nånstans. Kanske var det i Norge eller vår senaste hamn i Finland. Eller så är det helt enkelt så att den riktiga Cecilia stannade kvar i Göteborg och väntar där till 1 juni. Eller kanske rent utav för längesen. Inte vet jag. Jag har liksom stängt av delar av min hjärna. Jag bryr mig inte om hur jag mår, jag känner liksom inte efter för det är ingen idé. Hur många man än har omkring sig här så är man ensam. Jag känner fortfarande att jag dör lite varje dag. Mina drömmar och mitt vanliga liv bleknar bort bland allt vatten runt omkring mig. Jag tänker så mycket att tappar bort mig bland mina egna tankar. Jag vill ju göra så mycket men jag förstår mig inte på mig själv. Jag är fånge i mitt eget liv och det är bara jag själv som är räddningen. Men jag plågar mig själv ner i botten.
Det märks att jag tänker alldeles för mycket, det blir flummigare inlägg och rynkorna i pannan blir bara fler. Jag vill leva fullt ut, men det jag gör nu finns inte ens med i planeringen. Det gör mig rädd för då är det något annat som jag misssar. Livet är för kort och det ger mig panik. Jag har åldersnoja, jag är rädd för att livet ska springa ifrån mig, att jag inte ska hinna med och så tvingar jag mig själv att göra något jag inte vill. Jag ser hur folk i min omgivning blir äldre och förstår att det drabbar även mig.
Jag är 20 år gammal, eller ung kanske man ska säga. Fast det är lätt att glömma, när jag är här känner jag mig som 40.
Men i alla fall, jag måste styra upp mitt liv. Det är alldeles för kort för att man ska lägga ner tid på idioter som man kallar vänner men helt plötsligt skiter i dig för att de har hittat en ersättare. Det är inte okej, jag har varit alldeles för snäll. Men vet ni vad? Det är slut på sån skit nu! Jag tänker umgås med personer som jag trivs med och som bryr sig på riktigt. Jag tänker inte bry mig om de andra. Jag har varit med om det för många gånger redan. Jag har mognat riktigt mycket på ett år medan vissa står still. Jag tänker ett steg längre än vad många andra gör. Blinda människor som super sig fulla och inte inser att allt man gör får konsekvenser.
Jag sätter nu ner ännu en milstolpe i mitt liv, sen går jag vidare. Lite klokare, lite mognare och med några fler ärr. Alla bär en ryggsäck. I den lägger man stenar som man samlar på sig på vägen och bär med sig resten av livet, man lär av sina misstag och utvecklas hela tiden. Nu rensar jag i min, behåller de jag tycker är viktiga. Känner att ryggsäcken blir lättare, tar fart och springer åt ett annat håll. Jag lämnar mina gamla stenar för de ger mig bara mer tyngd, jag behöver inte alla så de får ligga kvar. De är inte ensamma, de ligger kvar tillsammans med minnen från en tid som aldrig kommer tillbaka.

Jag ska ut på jakt efter nya stenar!

Idag har varit en seg dag. Jag har spenderat 8 timmar av dagen av att vandra fram och tillbaka på däck och stirra på manifoldern. Vi är nu i Drammen i Norge, det ligger som i en fjord. Det är faktiskt väldigt fint här. Höga berg täckta med gröna träd och granar. Det låg till och med lite snö kvar på ett ställe. Kajen är full av nya bilar som har fraktats hit från alla möjliga ställen. Jag har stått och roat mig med att välja ut vilka jag vill ha. Så kul kan man ha det. Men jag fick en räkmacka till frukost och tacos till middag så jag kan inte klaga. Men jag känner att jag måste komma igång med träningen. Imorgon kanske...
Jag och Daniella satt och tänkte tillbaka på våra liv förut. Hur hamnade vi egentligen här? Kanske är dags att börja skriva sin biografi nu så man har något att lämna kvar till eftervärlden. Från modell till matros och andra underliga vägar en biografi av Cecilia Bengtsson. Ja varför inte?

Jag kommer inte ihåg vad jag skrev sist. Antagligen att jag var trött, hade/skulle sova eller hade/snart skulle jobba. Det är det som brukar hända här, rutiner. Men! Igår vid 10-tiden kom vi till mitt kära Göteborg och det var så härligt. Jag ringde min kära Leo och tvingade honom att hämta mig i hamnen för att sedan äta frukost i stan. Ja jag är redan trött på havregrynsgröten här. Det var jättemysigt att sitta i solen och äta god mat med min älskling. Sen åkte vi hem en stund för jag behövde egentligen sova, man blir trött när man går upp 03.30. Men jag kunde inte somna och det kändes inte som att vara hemma. Det är svårt att förklara men jag är så inställd på att jag ska vara på båten nu så det kändes bara som att hälsa på någon. När Leo sedan körde mig tillbaka och jag gick ombord igen så kändes det som att jag kom hem. Knepigt det där.
Sen var det bara att stå vid manifoldern i 4 timmar och hålla koll och efter det kom hela min famlij ombord. Inklusive mormor och morfar. Det var roligt att alla kom och hälsade på, det är inte alltid lätt att förklara vad man gör ombord om man inte vet hur båten ser ut. Daniella serverade kaffe och vi satt och fikade ett tag allihop innan dem skulle hem igen och lämnade mig ensam kvar.
Imorse när jag gick ut var jag väldigt trött men piggnade snabbt till. Det började ljusna över Göteborg. Jag stod ensam i gryningen och funderade som vanligt och det kändes precis som att jag drömt allt om dagen innan. Att jag inte alls hade träffat Leo och att ingen hälsat på. För nu var allt som vanligt igen, alla rutiner.
När man är här ombord lever man som i en liten bubbla. Man är fast med 11 andra människor som man ser varje dag och alla gör sitt jobb. Ingenting som jag gör här ens likt det jag gör hemma. Det är helt två olika liv. När jag är här känns det som att mitt vanliga liv med allt och alla jag gillar är så långt bort. Men jag tänker på det nästan hela tiden.
Som förut när jag stod och tittade ut mot vattnet så ser jag hamnen där pappa har sin båt, båtarna som går ut till Leos föräldrar, Älvsborgsbron som jag är van att se från andra hållet, Leos båt som åker förbi. Allt finns där, mitt vanliga liv, min verklighet men jag kan inte nå den. Jag vet att lägenheten ligger alldeles bortom båtarna, jag vet att pappa är på andra sidan och grejar med båten men ändå känns det som att jag är i en annan värld. Jag hade kunnat vara där också, bortom båtarna på andra sidan vattnet. Där jag brukar promenera och äta glass. Men jag ser på mig själv, orange overall, smutsiga handskar, skor med stålhätta över tårna. Den blå hjälmen trillar nästan av när jag tittar ner, den är förstor hur mycket jag än spänner. Jag lyssnar och hör tug-masters som kör, pumpar som låter och någon som ropar på radion. Jag ser mig omkring och ser en tankbåt som för tillfället är mitt hem och arbetsplats, oljecisterner, containrar och andra båtar. Det händer något överallt, allt är i rörelse. Här blir det aldrig tyst och stilla. Det är så långt ifrån mitt vanliga liv man kan komma. Men även detta är en del av mitt liv, för tillfället.
Det är två världar som ligger bredvid varandra, mitt vanliga liv finns där. Jag känner av det men jag är fast här. Tiden går fort och snart sitter jag på andra sidan igen, med benen ut över vattnet och en glass i handen. Då kan jag peka över på andra sidan och titta på båtarna. Då kommer detta livet att vara långt borta och jag är tillbaka i min vanliga värld. Snart så. Om fem veckor.

Förlåt min trogna bloggläsare, vi har kört på fel kurs och inte haft internet.
Nu ligger vi i Malmö och ska väl åka på min vakt nu på morgonen. Daniella har kommit ombord också och hade med sig ett påskägg till mig! :) Så även denna dagen har gått fort. Men jag känner mig lite sjuk, har nyst och snutit mig tusen gånger. Men nu har jag fått lite panodil och nässpray så det ska nog gå över. Får göra lite kuckelimuck-medicin av mitt godis.
Nu tänker jag försöka sova för jag får dippning och blåsning av slangen sen så då måste jag vara med i min lilla skalle.
Godnatt!

Hej hoppas alla har haft en trvlig påsk. Själv har jag det faktiskt bra :) Jag har hunnit komma in i det igen och vet att det inte är någon idé att börja räkna dagarna än.
Idag har varit jättefint väder, det började ljusna redan vid 4-tiden när jag började jobba. Jag hade på mig riktigt mycket kläder, bland annat vinteroverallen, men det behövdes ju inte. Sen blev det havregrynsgröt till frukost och jag har bestämt att det får bli det nu i 6 veckor (fast såg att det blir risgrynsgröt imorgon). Det är ju trots allt Beach 2011 som gäller när jag ska hem. Sen när det var dags att gå upp igen så åkte vi från Nynäs, när vi släppt av lotsen blev det påskbuffé. Jag åt prinskorv, ägghalvor med skagenröra, skinka och en liten potatis och till det fick vi påskmust. Vilken tur, ingen påsk utan påskmust. Jag blev så mätt att jag till och med skippade tårta och chokladbollar fast att jag sa att det är okej för att det är påskafton, lika bra det. Jag saknar dock det årliga påskägget från mormor och morfar som man alltid får leta efter, ska fråga om jag får gå på äggjakt när jag kommer hem igen.
Fortsatte eftermiddagen med att måla och tiden gick väldigt fort. Tänk vad lite solsken kan göra. Jag har till och med varit och tränat så allt känns bra.

Nu kan vi ta en av alla positiva saker som jag har på lager. Imorgon kommer Daniella! Då blir allt lite roligare, vi ska till och med gå samma vakt och hon ska stanna i flera veckor. Tiden kommer gå ännu fortare, något som jag egentligen hatar men när jag är här är det bra.

Nu ska jag äta ett äpple och sen sova lite. Godnatt!

Denna eviga väntan hela tiden! Vi är snart i Nynäshamn och telefonen kommer nog ringa om 3 minuter så det är bara att vänta.

Okej allt blev precis ännu värre! Jag kommer inte kunna se på BigBrother på sex veckor! Det funkar inte att titta på internet här ens! Fy sjutton vad dåligt!
Nu tänker jag sova!

Ja vad ska jag skriva, känner mig tom och trött. Tror jag tappade energin på vägen ut till båten förut idag. Ja jag är tillbaka. Fast att jag sagt till mig själv så många gånger att "Aldrig mer!". Jag fattar inte varför jag gör detta mot mig själv när jag vet att jag mår dåligt av det. Aja nu är det såhär att man måste ha pengar för att leva.

Vi var 4 stycken som skulle gå på båten idag, vi samlades vid personalkontoret klockan 11. Som tur är ligger det bara 5 minuter från mig så om jag jämförde med de andra gubbarna så fick jag sovmorgon. Fast jag hade hellre legat kvar i sängen med Leo hela dagen. Han följde mig i alla fall dit fast att han var jättetrött. Världens snällaste! Sen satt jag utanför och väntade. Solen lyste och jag kände bara för att springa iväg, köpa mig en glass (på specialstället som ligger alldeles bredvid) och sen rymma därifrån. Varje gång jag ska åka till båten hoppas jag att nån ska kidnappa mig och ta hem mig igen. Det är inte nyttigt att känna så och jag vet om det.
Vi åkte i alla fall till Fiskebäck och fick åka med en båt ut till båten, som låg utanför och väntade längre bort. Sen fick vi klättra upp på lotslejdaren (den där repstegen på utsidan av båten). Jag stod och tittade när de drog upp min väska i ett rep och bara väntade på att den skulle åka i vattnet, då hade jag nämligen åkt hem igen.
Men nu ligger jag här i min hytt och längtar hem. Allt låter och rör på sig överallt. Jag har jobbat 4 timmar idag och är redan trött. Om 6 timmar böjar jag igen. Så nu börjar hjulet snurra igen, jobba, äta, sova, jobba, äta, sova. Men förhoppningsvis kommer det gå fort. Jag har några positiva saker jag kan ta upp men jag väntar med det. För nu vill jag faktiskt kunna vara lite deppig och tycka synd om mig själv (fast jag vet att jag har valt det själv).
Godnatt världen utanför, jag är tillbaka i bubblan!